Oj, varför är det så lång tid mellan mina inlägg? :P
Antagligen för att jag inte har något vittigt att säga, och får att ingen läser det mer än jag, som nog mest är positivt.
Jag fattar inte riktigt de här med bloggandet, hur kul är det att läsa om andras liv egentligen???
Jag läser knappt några bloggar längre, bara mina närmsta vänners, men som sagt, det händre inte så ofta.

Jag har iaf stött på ett problem, eller det har jag haft rätt länge, ca 1 ½ år tror jag t,om.
Och jag kan inte sluta tänka på det, och det jobbiga är att jag måste sluta tänka på en sak som jag inte kan sluta tänka på.
Och nu är det snart dags för den här saken ännu en gång och jag borde inte oroa mig men det är inte så lätt när man har blivit sviken innan.
mina tankar säger: "tänk så är det en ny"....", tänk så är det bättre?, tänk så är det närmre? BAJS, då är jag rätt körd känns de som...

Och nu ska vi tydligen iväg till ett ställe, ett ställe som får mig att stanna upp ett tag varje gång jag hör de namnet.
och en viss person har pratat om detta med några (som att "åh, vi kan ju ses där när vi är så närma varandra") och då vet jag en som stannar hemma, ensam i vanlig ordning, jo JAG!
Varför ska jag egentligen stanna hemma?
varför alltid alltid ALLTID jag?
jo för jag tål inte det, jag kommer inte klara av det!
jag borde visa mig stark, skita i det för det är ändå jag som har vunnit, MEN det går bara inte....

Antagligen är detta bara en av alla tankar som jag har, som inte stämmer.
skulle jag berätta detta för min sambo, om hur jag känner så kommer han bara säga "du överdriver, du är tramsig, lägg av nu, osv"
men lätt för honom när han inte är i mina kläder.

Är det så konstigt att man är orolig när man älskar någon som man inte vill förlora???? 

Det man inte vet, har man inte ont av..
Ibland önskar jag att jag inte visste någonting.